Belåningsgrad är ett mått som visar hur stor del av ett objekts värde som är finansierat genom lån. Det uttrycks som en procentandel och används oftast i samband med fastighetslån, exempelvis bolån. Belåningsgraden beräknas genom att dividera lånebeloppet med marknadsvärdet på tillgången. En hög belåningsgrad innebär att en större andel av objektets värde är lånefinansierat, medan en lägre belåningsgrad innebär att en större del är finansierad med egna medel.
Belåningsgraden beräknas med följande formel:
Om du till exempel tar ett lån på 2 miljoner kronor för en fastighet som är värd 4 miljoner kronor, är din belåningsgrad 50 %.
Belåningsgraden påverkar både risken och kostnaden för lånet. En hög belåningsgrad innebär en större risk för långivaren, vilket kan resultera i högre räntor och krav på amortering. Låntagare med en lägre belåningsgrad kan däremot ofta förhandla till sig lägre räntor, eftersom långivarens risk minskar.
I Sverige har Finansinspektionen infört ett tak för belåningsgraden på bolån, vilket innebär att du inte får låna mer än 85 % av bostadens värde. Det innebär att minst 15 % av bostadens pris måste betalas kontant, vilket kallas för kontantinsatsen.
- Amortering: Genom att regelbundet amortera på lånet minskar du din belåningsgrad över tid.
- Ökat värde: Om marknadsvärdet på din fastighet ökar, minskar belåningsgraden i förhållande till det ursprungliga lånet.
- Lägre räntekostnader.
- Minskad risk att hamna i en situation där lånets värde överstiger objektets marknadsvärde.
- Bättre förhandlingsläge hos långivaren.